Många har bilden av mig att jag är alltid är den där glada typen som inte kan vara stilla en sekund.
Så är det oxå, jag är så som person, det stämmer.
Men beroende på hur man ska vara utåt får man ju aldrig chansen att vara någon man skulle vilja vara ibland. Dvs den som inte sägar så mycket eller tar någon platts.
När man väl är så, tror folk att det är ngt fel på en, vart tog "den vanliga Johanna" vägen.
Varför ska man inte kunna vara låg ibland utan att folk ska tro att man genomgår en depprision. Man orkar inte vara den man ofa är utåt hela tiden.
Varför jag skriver om detta är för att jag hittade den här bilden, från Gotland i sommras.
Det var en av de sita dagarna, utanför gutekällaren. Jag var sjuk, åt penicelin och var allmänt deppig över att ingen riktigt visste var felet var för utom jag själv, trotts detta lät jag andra påverka mig så mycket.
Precis en sån gång som man bjuder på ett smile för att man inte orkar massa frågor.


Jag undrar så här i efterhand om saker hade rett ut som jag hade berättat från början. Nu står jag med massa gammal skit som jag vill få ur mig, men det river bara upp allt jag gärna glömmer. Men samtidigt vill man att människan ska fatta, för inget verkar ju ha gått in i skallen.
Jag vet inte vad som är bäst.

Så var ännu en skoldag avklarad.
Mitt svenska nationella tal idag gick faktiskt bra, väldigt bra. Jag måste säga att det är en speciell känsla att stå och prata inför massa människor. Men jag älskar det, fråga mig inte varför. Jag är alltid nervös innan, men så fort man vet att det är sin tur släpper allt och bla bla bla.... Jag hoppas att jag lyckades hålla min inom tidsramarna idag bara. Det var mitt enda problem, det är så lätt att man svävar iväg åt andra håll och att munnen bara går av ren automatik.

Den här kvällen har jag skrivit ännu ett svenska tal till imorgon. Magkänslan säger att det kommer gå bra.
Nu måste jag ta en sväng förbi kylsåpet för att ge hjärnan lite kraft att ta tag i stil provet imorgon.
Wish me luck!
 
Min andra hälft. Vad vore livet utan dig?

Fan va lycklig jag är. Bokade precis min efterlängtade resta till Val Thorens i franska alperna.
Åker på sportlovet tillsammans med Emma och Felicia!
Det ska bli underbart att stå på skidor igen, skandal att jag inte åkte ett åk under hela förra året.
Vad jag längtar!

Jag är trött. Har sovit tre timmar inatt. Morgonen började med att jag lämnade små ungarna på dagis, dom är så sjukt söta. Nästan så att jag funderar på att röva bort dem, flytta lång bort och skämmabort dem till fullo.
Jag ska bli en bra mamma, dock inte än. Men barn måste nog vara det bästa som finns.
Dock inte när de är snoriga.....

Gårdagskvällen eller natten slutatade aningen oväntat med en prommis runt två tiden på toma ödsliga gator i trakterna av östermalm. Tur att Emma finns säger jag bara!

Nu måste jag jobba med företaget, mycket att stå i den här veckan. Ikvälll ska jag nörda, nörda och nörda.
Svenska B nationella-imorn
Svenska c redovisning -fredag
Uppstarts logg UF-fredag
Affärsplan första utkast-fredag
Färg form och stil prov-fredag.

PUUUH!
Något som ljusar upp i vardagen just nu är att vårat företag blev uttagen till tävlingen "riskkapitalisterna".
Lycka!
Vi måste därför sätta ihop en grym pressentation under lovet. Men det gör inget. Ibland är det kul med skolan :)

Efter att ha sovit 18 timmar i sträck har fortfarande inte min huvud värk gått över.
Idag har jag:

varvat mellan soffan och sängen.

Blivit med dragen på en promenad av min syster. Frisk luft sägs ju vara bra
Självklart var fläskberget med.

Gått ca 300 meter ner till stranden, det blåste.
chillat på en sten med min poolare viggo

Kokat ett ägg

Min vakna tid har varit allmänt tråkig.
Nu ska jag sova. God eftermiddag, vi ses imorrn.