Fan, det gör ont. Varför skulle allt sluta så här?  Idiotiskt.

Inte ens Viggo har man i sin närhet, Bad, bad, bad!

Solen skiner i Oslo, vi ska ut på söndagspromenad och fika.
Have fun.

Om du nu menade det su sa igår tycker jag du ska ta tag i det. Väldigt bra att du kommer 4 månader försent och vill prata. Även om det handlar om viktiga saker så vill jag bara glömma. Det har varit tillräckigt jobbigt att inse och faktiskt erkänna sina egna sanningar. Jag är en expert på att ljuga för mig själv, även fast jag vet hur det ligger till på riktigt. Saker som du inte har en aning om, vill du verkligen veta när allt ändå är över?

Det kanske ändå är bra. Be strong Johanna.

En frontalkrock i mitt huvud har skett. Vad vill jag ha egentligen?
Vad vill jag mista, om jag gör ett val. Vad kommer jag förlora, vad kommer jag vinna?
Jag trivs med mig själv, jag trivs med mitt liv. Även om tendenserna att snurra in sig i krångliga situtioner är stora.  

Igår när vi var ute träffade jag Rangna, vi har inte setts på länge och det blev lite familje snacka bla bla. Det som skrämmde mig var att hon trodde min lillasyster fortfarande var en liten plutt på sju bast.
Den där lilla söta ungen är inte sju år, 13 desvärre. Och den där sötheten har bytts ut mot ganska mycket attityd.
Även om jag också vill se henne som den där lilla söta lillesyrran som bara e gullig. Måste jag nog inse att livet faktiskt går framåt, hon går i sjuan nu och börjar bli stor.
Jag kommer själv ihåg det året. När man började högstadiet,allt skulle heltplöttsligt vara mycket coolare, man skulle ha de rätta kläderna och rätta kompisarna.
Det var då man hånglade med någon för första gången, det var då man drack sin första 2.25 a i smyg, det var då man fick sin första mens, det var då man helt enkelt tog ett steg från att vara en småplutt.
Som storasyster vill jag helst att hon ska fortsätta vara en söt flicka. Men det går ju inte, får helt enkelt försöka föregå med gott exempel och motarbeta hennes fjortis tendenser som börjar smyga sig på.

Hon var allt bra söt.

Många har bilden av mig att jag är alltid är den där glada typen som inte kan vara stilla en sekund.
Så är det oxå, jag är så som person, det stämmer.
Men beroende på hur man ska vara utåt får man ju aldrig chansen att vara någon man skulle vilja vara ibland. Dvs den som inte sägar så mycket eller tar någon platts.
När man väl är så, tror folk att det är ngt fel på en, vart tog "den vanliga Johanna" vägen.
Varför ska man inte kunna vara låg ibland utan att folk ska tro att man genomgår en depprision. Man orkar inte vara den man ofa är utåt hela tiden.
Varför jag skriver om detta är för att jag hittade den här bilden, från Gotland i sommras.
Det var en av de sita dagarna, utanför gutekällaren. Jag var sjuk, åt penicelin och var allmänt deppig över att ingen riktigt visste var felet var för utom jag själv, trotts detta lät jag andra påverka mig så mycket.
Precis en sån gång som man bjuder på ett smile för att man inte orkar massa frågor.


Jag undrar så här i efterhand om saker hade rett ut som jag hade berättat från början. Nu står jag med massa gammal skit som jag vill få ur mig, men det river bara upp allt jag gärna glömmer. Men samtidigt vill man att människan ska fatta, för inget verkar ju ha gått in i skallen.
Jag vet inte vad som är bäst.

Just nu är väldigt många delar i mitt liv komplicerade. Typ allt.
Det blir heller inte bättre av att jag inte tänker mig för, och som vanligt kör mitt eget race. För stunden är det alltid väldigt kul. Men stannar man upp och tänker efter så kanske man hade haft ännu roligare, bara hjärnan hade kopplats på före kroppen.
Tipset till mig själv just nu är att börja tänka och planera lite bättre och vara steget före mig själv hele tiden.
För jag måste spela mina kort rätt nu, inte ett fel kan accepteras.
Den här gången är det jag som ska vinna. Inte du.

Jävla skit läkare säger jag bara. Kan de inte bara säga på en gång vad som e felet. Här går man och äter pencelin som inte ens verkar för att det tydligen var något annat än vad de trodde från början. Blir så trött, får vänta till söndag eller måndag för att få veta vad felet är, gjorde nya prover idag eftersom de inte hittar felet...
Så det blir väl till at knarka alvedon hela helgen, puuh


Men jag måste ändå tagga till, till det rätta Johanna, ikväll ska jag ju vara med mina pinglor!

Jag pallar inte vara sjuk, har gått runt i flera dagar nu med så ont i magen att jag bara vill gråta! Va på sjukan igår, de hittade ngn infektion, så det blev till att käka penselin :/. Väl klar hos läkaren ringde min faster och hennes familj, så jag hängde med dem på en runda till massa raukar, sen lunch på ett as mysigt ställe. Väl på väg hem ville barnen att jag skulle följa med dem till Tofta där de bor. Eftersom jag ändå inte fick  eller hade ork att parta följde jag självklart med! 
Blev en riktigt mysig kväll!
Först en tripp till skjutfältet för att de promt ville visa att de kunde åka på crossen som de fick i födelsedags present av mig, även om regnet öste ner så var de jätte duktiga :D