Igår när vi var ute träffade jag Rangna, vi har inte setts på länge och det blev lite familje snacka bla bla. Det som skrämmde mig var att hon trodde min lillasyster fortfarande var en liten plutt på sju bast.
Den där lilla söta ungen är inte sju år, 13 desvärre. Och den där sötheten har bytts ut mot ganska mycket attityd.
Även om jag också vill se henne som den där lilla söta lillesyrran som bara e gullig. Måste jag nog inse att livet faktiskt går framåt, hon går i sjuan nu och börjar bli stor.
Jag kommer själv ihåg det året. När man började högstadiet,allt skulle heltplöttsligt vara mycket coolare, man skulle ha de rätta kläderna och rätta kompisarna.
Det var då man hånglade med någon för första gången, det var då man drack sin första 2.25 a i smyg, det var då man fick sin första mens, det var då man helt enkelt tog ett steg från att vara en småplutt.
Som storasyster vill jag helst att hon ska fortsätta vara en söt flicka. Men det går ju inte, får helt enkelt försöka föregå med gott exempel och motarbeta hennes fjortis tendenser som börjar smyga sig på.

Hon var allt bra söt.