Något slog mig idag. Jag har aldrig varit ifrån min mamma så här länge i hela mitt liv. Känns lite konstigt när man tänker efter. Men som sagt, tydligen är jag vuxen nu och sska klara mig själv. Men jag saknar henne. Det har ju alltid varit vi lixom. Frida är pappas flicka eftersom de allltid ärbortresta med skidåkningen, julle har bott borta från och till sen hon var 15. Så var det jag kvar, mammas flicka, vi som alltid finns för varanda.
Imorgon kommer hon, viggo och farmor för att hälsa på oss :D


                              Mamma och jag, maj 09